30 december 2009
27 december 2009
24 december 2009
The animations go on
Alltså, ljudet och bilden har egentligen inte ett dyft med varandra att göra. Det är två helt åtskilda "produktioner", men min sedvanliga lättja gjorde att jag grep den närmast liggande ljudfilen och placerade den tillsammans med animationen. Men en dag eller natt kanske jag kombinerar något som verkligen hör samman ...
23 december 2009
22 december 2009
Jag vet hur det blir ...
... om jag avlägger det där nyårslöftet ...

Bild från Freaking News (den tål att klickas på). Där finns mängder av galet sköna bilder, som den här till exempel:

Bild från Freaking News (den tål att klickas på). Där finns mängder av galet sköna bilder, som den här till exempel:
Fotopussel
Sex svanar ...
Vinter
20 december 2009
19 december 2009
Mer experimenterande
Det är kul att testa olika program för att göra videor. För det här klippet har jag använt VLC Player (finns att ladda ner gratis på nätet), Quicktime Pro (inte gratis) och Norrkross Movie (finns bara för Macintosh, tror jag). Kombinerandet av de olika programmen gav mig möjligheten att spela upp två olika sekvenser parallellt, skapa transparens och därigenom åstadkomma ett visst djup i bilden.
Dubbelklicka i bilden för uppspelning direkt på YouTube. Bilden blir då större, men tyvärr kvarstår den sedvanliga hackigheten i återgivningen.
Dubbelklicka i bilden för uppspelning direkt på YouTube. Bilden blir då större, men tyvärr kvarstår den sedvanliga hackigheten i återgivningen.
17 december 2009
Mojave Desert Fireball

Den här bilden togs i måndags i Mojave-öknen i USA. På sajten Astronomy Picture of the day presenteras varje dag en nytagen bild med anknytning till rymden. Väl värd att besöka.
Beskrivningen av ovanstående bild lyder:
"Explanation: Monstrously bright, this fireball meteor lit up the Mojave Desert sky Monday morning, part of this year's impressive Geminid meteor shower. Seen toward the southwest over rock formations near Victorville, California, a more familiar celestial background was momentarily washed out by the meteor's flash. The background includes bright star Sirius at the left, and Aldebaran and the Pleaides star cluster at the right side of the image. The meteor itself blazes through the constellation Orion. Its greenish trail begins just left of a yellow-tinted Betelgeuse and points back to the shower's radiant in Gemini, just off the top of the frame. A rewarding catch for photographer Wally Pacholka, the spectacular image is one of over 1500 frames that he reports captured 48, mostly faint, Geminid meteors."
Julkort
Jul- och nyårshälsningarna har börjat droppa in. Det är trevligt men väcker samtidigt mitt dåliga samvete eftersom jag i stort sett har slutat skicka julkort. Annat var det på den tiden jag brukade skicka 60–70 sådana. Jag tror att det till viss del var internet och mailfunktionen som fick mig att lägga av. Sedan dess får jag också allt färre julkort. Men här är tre snygga som kommit under de senaste dagarna:

Jag begriper inte vad det är den nakna damen har på magen.

Jag begriper inte vad det är den nakna damen har på magen.
JAG HATAR VINTERN!
Klockan är halv sju på morgonen. Ute är det mörkt, minus 5 grader och hårda vindar, möjligen stormbyar. Jag öppnade nyss balkongdörren för att få en fysisk uppfattning av väderläget – och jag stängde snabbt. Det är helt vidrigt där ute. Från köksfönstret ser jag en påpälsad person sätta sig på cykeln för att trampa i väg till jobbet. Stackars satar som måste ge sig ut i de här isiga vindarna. Jag hatar vintern, mörkret och kylan, mer och mer ju äldre jag blir. De människor som en gång i urminnes tider befolkade den här delen av jordklotet, måste ha blivit fördrivna från varmare trakter. Jag kan inte föreställa mig att några frivilligt sökte sig hit när inlandsisen drog norrut. Återstår att sätta sitt hopp till klimatförändringen, dvs klimatförbättringen. Alltså: kör mer bil, flyg mer, öka industriutsläppen, mer kol- och oljeenergi! Avsluta konferensen i Köpenhamn och skicka Al Gore till Grönland. De som bor i Bangladesh, på Maldiverna och i andra låglänta områden får flytta hit när det blir för blött i deras hemländer. De kommer att få det varmt och skönt här. De stackars isbjörnarna? Ha, de bestarna skulle slita oss i stycken om de fick chansen. Inte för att deras isflak smälter, utan för att de är såna.
Ursäkta cynismen, jag skyller på vädret.
16 december 2009
Den mystiska båten identifierad
Lasse fortsätter att förse mig med länkar som ofta leder till intressanta sajter. Det senaste bidraget förde mig till MarineTraffic.com. Jag är osäker på hur man helt korrekt beskriver sajten, men lite vårdslöst kan man kanske säga att det är en världskarta över olika fartygs rörelser runt om på världshaven. Det handlar alltså om hur man via satellit (satelliter?) kan se var olika fartyg befinner sig, vad de heter, i vilken riktning de färdas och med vilken hastighet. Alla områden finns inte bevakade på den här kartan. Jag kollade kusten utanför Somalia – där piraterna härjar – men där fanns ingenting registrerat. Inte heller Maldiverna finns med. Naturligtvis klickade jag mig ner till Stockholmstrakten där jag bland annat kunde se att en tanker var på väg in i Hammarbykanalen, att Cinderella I färdades ut genom skärgården och att Cinderella II rörde sig mot Essingefjärden, vattnet nedanför min bostad. Och mycket riktigt dök det fartyget upp efter en stund. Då fick jag äntligen klart för mig vilken den mystiska båten är som jag många gånger sett passera i mörkret.
(Som vanligt, klicka på bilderna för förstoring.)

Startbilden hos MarineTraffic.com.

Den blå punkten i den vita cirkeln är satellitsymbolen för Cinderella II.

Den mystiska båten Cinderella II.
(Som vanligt, klicka på bilderna för förstoring.)

Startbilden hos MarineTraffic.com.

Den blå punkten i den vita cirkeln är satellitsymbolen för Cinderella II.
Den mystiska båten Cinderella II.
15 december 2009
Victor Borge
I mitt förra inlägg använde jag musik av Robert Schumann, Träumerei. Här är Victor Borges variant av samma stycke:
14 december 2009
Med hitta.se i Karlstad
Det är kul att se hur man hos Eniro och Hitta.se hela tiden utvecklar sina sajter. Bland hitta.ses kartor kan man nu klicka sig fram på gatunivå i 29 svenska städer, hos Eniro åtta. Jag tog en liten tur i min barn- och ungdomsstad Karlstad. Där vårt hus en gång låg finns nu andra hus. På den platsen stannade jag en stund för att lägga in några gamla svartvita bilder, den äldsta från omkring 1918–1920, de andra från 1967, tagna en kort tid innan huset revs.
Musiken: Träumerei av Robert Schumann, spelad av Stanislav Bunin.
Musiken: Träumerei av Robert Schumann, spelad av Stanislav Bunin.
12 december 2009
Dag som natt, natt som dag
Dygnet har vänt på mig sedan en tid.
Klockan fem på eftermiddagen åt jag min frukost med god aptit: pyttipanna med vändstekta ägg, Wasa husmansbröd med smör och Svennes kaviar, tjeckisk öl, en snaps Skåne akvavit. Sedan skrev jag en stund, blev trött, la mig på sängen med radion på, somnade. När jag långsamt var på väg att återvända till vakenheten, fortfarande kvar i drömsömnen, blandades röster från radion med dröminnehållet. I drömmen spelade jag in ett band med bandspelaren, där jag kommenterade en kvinna i radion under tiden som hon talade om sin döda mor. Efteråt förstod jag att jag talat i sömnen. I drömmen väcktes längtan efter min mor, jag försökte ringa henne ... vaknade, besviken, snarare sorgsen över att än en gång ha blivit lurad i drömmen. Klev ur sängen, bryggde kaffe, drack det vid datorn, skrev det här, ändrade nästan alla verb till imperfekt tempus.
Nu är det natt, jag har vaknat och skriver en spekulerande text om döden.
Oskarp pyttipanna
Klockan fem på eftermiddagen åt jag min frukost med god aptit: pyttipanna med vändstekta ägg, Wasa husmansbröd med smör och Svennes kaviar, tjeckisk öl, en snaps Skåne akvavit. Sedan skrev jag en stund, blev trött, la mig på sängen med radion på, somnade. När jag långsamt var på väg att återvända till vakenheten, fortfarande kvar i drömsömnen, blandades röster från radion med dröminnehållet. I drömmen spelade jag in ett band med bandspelaren, där jag kommenterade en kvinna i radion under tiden som hon talade om sin döda mor. Efteråt förstod jag att jag talat i sömnen. I drömmen väcktes längtan efter min mor, jag försökte ringa henne ... vaknade, besviken, snarare sorgsen över att än en gång ha blivit lurad i drömmen. Klev ur sängen, bryggde kaffe, drack det vid datorn, skrev det här, ändrade nästan alla verb till imperfekt tempus.
Nu är det natt, jag har vaknat och skriver en spekulerande text om döden.
Oskarp pyttipanna
11 december 2009
03 december 2009
Rymningen – ett utkast
Efter ännu ett våldsamt gräl i hemmet kände Leo åter längtan efter den frid han upplevt hos fadern. Till honom var det mer än trettio mil och pengar till tågbiljetten saknades.
Utan att fråga om lov lånade han broderns stabila men för trånga rågummiskor, tog en brödlimpa till färdkost och började vandringen österut längs landsvägen. Skorna klämde, det gjorde ont i tårna och de begynnande skavsåren fick honom att gå långsamt. Efter fem mil nådde han grannstaden i skymningen. Han stal en cykel intill tågstationen och trampade vidare i höstmörkret till nästa stad. Där plockade han ett omoget äpple från en gren, bet i det och fick tandvärk, fann en buss med öppen bakdörr och övernattade i kylan på det hårda golvet. I gryningen vaknade han av att bussmotorn startats, och utan att chauffören såg det smög han ut genom bakdörren.
Den stulna cykeln bar honom ytterligare fyra mil till nästa stad. Då var det tjugo mil kvar till fadern. Han var trött och kunde inte finna den utfart från staden som skulle bära vidare mot målet. I stället följde han en ström av människor som plötsligt omgav honom; efter en stund befann han sig vid stadens travbana. Han gick till stallplatsen där han mötte människor han kände från travbanan i hemstaden. "Vad gör du här?", kanske någon frågade. "Jag är på väg till far", kanske han svarade.
Längre än till den där travbanan kom han inte. Tröttheten, skavsåren, tandvärken och hungern blev mer än 14-åringen klarade av. Snart satt han på golvet bland hästarna i släpvagnen, på väg tillbaka till hemstaden.
Utan att fråga om lov lånade han broderns stabila men för trånga rågummiskor, tog en brödlimpa till färdkost och började vandringen österut längs landsvägen. Skorna klämde, det gjorde ont i tårna och de begynnande skavsåren fick honom att gå långsamt. Efter fem mil nådde han grannstaden i skymningen. Han stal en cykel intill tågstationen och trampade vidare i höstmörkret till nästa stad. Där plockade han ett omoget äpple från en gren, bet i det och fick tandvärk, fann en buss med öppen bakdörr och övernattade i kylan på det hårda golvet. I gryningen vaknade han av att bussmotorn startats, och utan att chauffören såg det smög han ut genom bakdörren.
Den stulna cykeln bar honom ytterligare fyra mil till nästa stad. Då var det tjugo mil kvar till fadern. Han var trött och kunde inte finna den utfart från staden som skulle bära vidare mot målet. I stället följde han en ström av människor som plötsligt omgav honom; efter en stund befann han sig vid stadens travbana. Han gick till stallplatsen där han mötte människor han kände från travbanan i hemstaden. "Vad gör du här?", kanske någon frågade. "Jag är på väg till far", kanske han svarade.
Längre än till den där travbanan kom han inte. Tröttheten, skavsåren, tandvärken och hungern blev mer än 14-åringen klarade av. Snart satt han på golvet bland hästarna i släpvagnen, på väg tillbaka till hemstaden.
Insikt
Det var inte första gången hon gav honom en hård örfil, men det var första gången han slog tillbaka. Då ringde hon sin make; mot hans hårda knytnävar fanns inget försvar. Inte ens efter läsningen av Jungs Det omedvetna tretton år senare, stod det helt klart att vissa händelser kan ge eko långt in i ålderdomen.
02 december 2009
Ljuset!
01 december 2009
Den egyptiska bluffen avslöjad

(I själva verket är det Fredrikas bilder från Egypten som förnyat min längtan att se dessa stenkolosser.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











