Att söka Lennart Nilsson

Några av mina bloggbesökare känner möjligen till att jag är en person som sysslar en hel del med det förflutna, särskilt mitt eget förutvarande. Ganska ofta tänker jag på människor som jag mött under mitt snart 70-åriga liv. En del av dem är döda, de flesta lever, en del vet jag inte alls om de lever eller är döda.

I går var det den 8 augusti, då tänkte jag på att en av mina första lekkamrater var född på det datumet för 69 år sedan. Han hette Lennart Nilsson och bodde i huset intill vårt i Karlstad. Vi följdes åt genom folkskolan, läroverket och militärtjänstgöringen. När jag så småningom flyttade från stan tappade vi kontakten. Vi återsågs några timmar för 36 år sedan, men sedan dess har vi inte haft någon kontakt.

Om man söker namnet Lennart Nilsson på Eniro utan att ange någon adress får man 1000 träffar. I själva verket finns det ännu fler med det namnet i Sverige, men Eniros träfflista är maximerad till 1000. Lite för många för att det skulle kännas rimligt att börja söka. Om man begränsar sökningen till Värmland reduceras antalet till 167 personer. Okej, det tyckte jag kunde vara överkomligt. Ganska snart fann jag en Lennart Nilsson i Karlstad född den 8 augusti, men det telefonnumret existerade inte längre. Var Lennart död? Jag fortsatte sökandet, och tro mig eller ej, det allra sista namnet i listan, alltså nummer 167, visade sig vara en Lennart Nilsson boende i Karlskoga, född just den 8 augusti. Jag ringde upp honom och – BINGO! Han blev tämligen förvånad och uppenbarligen ganska glad över påringningen. Vi enades om att det fanns hur mycket som helst att prata om och att vi ska träffas så snart det är möjligt.

Ibland gillar jag att se bakåt i tiden.



Inryckning till militärtjänsgöring på I2 i Karlstad den 19 maj 1959.
(Klickbar bild)