Att jag aldrig lär mig! I går när jag skulle flytta på sängen för att komma åt med dammsugaren hände det igen: ryggskott! Det sägs att rörelse är bästa medicinen i ett sådant läge, så i stället för att låta mig falla ner i horisontalläge gick jag en promenad till Trädgårdskaféet. Där var latten slut så det fick bli en dubbel espresso medan jag läste senaste numret av MacWorld och rökte en cig. Promenaden fortsatte mellan Vintervikens trädgårdstäppor, och eftersom kameran fanns i fickan kunde jag inte avhålla mig från att knäppa säsongens sista (?) blombilder (klickbara så klart).
Jag satt en stund hos Bruno i hans fina täppa och vi pratade om lite av varje. Det är intressant att höra honom berätta om sitt 85-åriga liv. Han var en av dem som på 60-talet "ockuperade" delar av det område som med tiden blev Vintervikens trädgårdar. Nu hade han återhämtat sig efter en hjärtinfarkt som han ådrog sig i samband med gräsklippning för någon månad sedan. Innan jag gick skickade Bruno med mig egenodlad squash och persilja.
Det råder inte något tvivel om att hösten är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
När jag läser att du rökte en cigg till ditt kaffe DÅ blir jag verkligen sugen på en cigg. Det kan vara så gott ibland. Men nu har jag inte rökt på 19 år, förutom några bloss på en vattenpipa med äppeltobak, men det räknas inte.Passa ryggen!
Hi, hi! Ja, där gick du och plåtade vackra blommor som snart får sig en knäpp av frosten (de hotar med frost senare denna vecka). Själv plåtade jag mest blommor som blommat ut, för fototrissen. ;-) Jo visst är hösten här, även om värmen stannat trivsamt länge.
Visst är det ofta en njutning att röka, och ibland ganska ångestladdat, särskilt när jag känner hur lungorna blir alltmer "förstenade" och andfåddheten slår till i uppförsluten. Då önskar jag att jag också varit rökfri i 19 år. Vattenpipa med äppeltobak har jag testat, det var inte så oävet.
Skicka en kommentar