Jag går ner på gården för att ta reda på varför de sågar ner våra vackra träd. De som sågar talar inte svenska, bara engelska. Jag får veta att träden står för nära huset. "Varför nöjer ni er inte med att bara kapa de grenar som når huset i stället för att fälla hela träden", frågar jag. "Träd växer fort", får jag till svar. Senare upptäcker jag att jag har missat informationen om trädfällningen som hänger i trappuppgången. Där står att träden skymmer utsikten och gör de berörda lägenheterna mörkare. Okej, det är kanske skäl som man får acceptera. För ett par år sedan fällde samma bostadsföretag fyra ståtliga popplar som prydde infarten till gården. Då var motiveringen att träden hade "aggressiva rötter som förstör asfalten". Det verkar finnas gott om skäl för att eliminera träd.
Jag betraktar de sorgliga resterna av en björk och ett körsbärsträd medan arboristerna beger sig till andra sidan av huset för att avlägsna ytterligare två körsbärsträd. Jag kommer att sakna grönskan och vårblomningen.
Epilog
Tre fullt friska körsbärsträd och en lika frisk björk slaktade.
