Tillsammans med ett gäng israeler och arabiska beduiner en varm oktobernatt i Sinai vid Röda havet. Någon föreslog att jag skulle låna gitarren och sjunga något. Då stod det still i min skalle, det enda jag kom på att klara av i mitt något berusade tillstånd var "Gräsänkling blues"; bluesackorden brukar sitta i ryggmärgen, texten likaså. Så där satt jag och sjöng Povel Ramels ord på ett språk som bara jag förstod. Efteråt sa en av beduinerna på bruten engelska: "I didn't like that."
Det kanske var då som den israeliske killen som ägde gitarren stämde upp "Hiné hiné". En helt annan, mycket gladare stämning uppstod, israelerna stämde in i sången och restaurangens tak lyfte en bit mot stjärnhimlen. Det var min första kontakt med Matti Caspis musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar