Gröndal allt mindre grönt

Jag fick ett smärre vredesutbrott för en stund sedan när jag passerade ett lekparksområde i Gröndal. Några unga män i arbetskläder var sysselsatta med att samla ihop grenar och stammar efter fällda träd. Såvitt jag kunde se var samtliga träd utom ett fällda. Hur många träd som låg kapade i högar vet jag inte, minst ett dussin, kanske dubbelt så många. Ett enda stort och gammalt träd var sparat. Jag kallade på en av männen och frågade om man hade för avsikt att fälla även det. ”Do you speak English?”, var hans svar. Märkligt, samma fråga fick jag när SKB fällde träd intill huset där jag bor för en tid sedan. Varför anlitas icke svensktalande personal vid trädfällningar? Är det ett försök från ansvariga att undvika diskussioner i samband med skövlingarna? För skövlingar är det när fullt friska träd fälls. Argumentet den här gången var att grenar kunde falla ner och skada lekande barn. Andra argument jag hört under de senaste åren har varit att vissa träd har aggressiva rötter som skadar asfalten och att andra hindrar utsikten. Det finns tydligen många ”argument” för att fälla träd, färre för att behålla dem. Jag anar att de verkliga skälet oftast är ett helt annat än dem som uppges, nämligen det ekonomiska. Det är billigare att fälla träd än att underhålla dem. Utrensandet av grönska i Gröndalsområdet har pågått en tid, stora områden har rensats från träd och buskar. I det här sammanhanget har också ett annat argument använts; man vill inte att det så kallade A-laget ska kunna förtära alkohol osett i skydd av buskagen. Gröndal blir successivt allt mindre grönt, det är den sorgliga sanningen.

Det här gamla vackra trädet skall inte fällas, det var i varje fall vad trädmarodörerna påstod. Men nästan alla de andra gamla träden är nu avlivade.