Då och nu

Jag har tagit del av en text skriven av Jan Guillou i Aftonbladet. Den handlar om konflikten Israel–Palestina, Ship to Gaza och en del annat i ämnet.

Guillou är en skribent vars åsikter jag ofta sympatiserar med, men hans texter om den nämnda konflikten upplever jag som propagandistiska och ensidigt propalestinska.

Jag övervägde att kommentera Guillos artikel direkt i Aftonbladet, men efter att ha skummat igenom alla de krav som tidningen ställer på kommentatorerna, avstår jag från det och släpper i stället ut några av mina reaktioner här i bloggen. Mina ord saknar naturligtvis betydelse i ett större sammanhang, men tjänar ändå till att lätta på trycket för mig personligen.

Det hat som Guillou anklagar ”den svenska Israellobbyn” för att uttrycka är knappast större än motsvarande hat hos Palestinalobbyn, snarare tvärtom. Att Guillou själv är en del av den senare lobbyn är ingen nyhet.

Förra årets Ship to Gaza-aktion kan knappast kallas för att ha varit en fredlig sådan. De militanta islamisterna med martyrdrömmar som angrep Israels soldater ombord på ”Mavi Marmara” var inga ”fredsaktivister”. Låt oss hoppas att årets upplaga av flottiljen inte rymmer lika stridslystna personer. Det är dumdristigt och ansvarslöst att utmana beväpnade soldater och utsätta mindre våldsamma medpassagerare för risken att skadas eller dödas i det stridskaos som kan uppstå.

Jan Guillou väljer självklart vad och vilka han vill kritisera, och utelämnar det som inte talar till palestiniernas fördel. Det är en argumentationsteknik som mest påminner om demagogisk propaganda.

Att diskutera problematiken Israel–Palestina utan att beröra den militära situationen i området är meningslöst. Att Israel inte vill ha ett väl beväpnat Hamas i söder samtidigt som Hisbollah kan sända tusentals raketer och missiler från norr, är inte förvånande. Ett tvåfrontskrig önskar ingen nation utkämpa. Det fattar säkert även Jan Guillou, men han är sedan länge låst i ett antiisraeliskt perspektiv.
Den israeliska operationen ”Gjutet bly” 2008–2009 var en aktion som bland annat avsåg att försvaga Hamas militärt, vilket den också gjorde. Blockaden av Gaza har samma mål, en självklar åtgärd för en nation som befinner sig i krig. Det är beklagligt både att civila och stridande drabbas, men tyvärr är det så i praktiskt taget alla krig.

Är Guillou verkligen så naiv att han inte inser att det finns antisemitiska inslag i Ship to Gaza-aktionen? Ingen ska tro att judehatet är något som återfinns enbart hos högerextremister, det är minst lika utbrett bland vänstersympatisörerna, kanske ännu mer påtagligt där.

Förhoppningsvis ska årets Ship to Gaza-aktion inte sluta lika olyckligt som förra årets tragedi, och vi ska slippa höra Lars Ohly ännu en gång hetsa med antiisraeliska fraser på Sergels torg till massans jubel.