Då och nu

I dag har jag provat på ett lite annorlunda sätt att skriva vid datorn. Det föranleddes av att jag av någon okänd anledning äntligen tog mig för att skriva om svåra saker som hände när jag var i 20-årsåldern. Jag kände ett behov av att låta minnena flöda utan avbrott, jag ville skriva utan att hela tiden kontrollera stavning, interpunktion och grammatik på bildskärmen. Därför tonade jag ner ljuset på skärmen tills det blev i det närmaste obefintligt, och koncentrerade mig på tangentbordet och det associativa minnesflödet. Det fungerade ganska bra och jag kunde få ur mig en hel del text, om än ostrukturerad sådan. Redigeringsarbetet har jag påbörjat. Det är egentligen där som själva författandet tar vid.