Konsum/Coop adjö!

Inte för att jag absolut ville det, men jag blev medlem i Konsum redan 1968. På PUB hade jag sett en säng som jag ville köpa på avbetalning, men det gick inte utan medlemskap (det var KF som ägde PUB).

För några år sedan slutade jag i princip att handla på Konsum, eller på Coop som det väl heter numera. I stort sett har jag handlat där bara när de haft attraktiva medlems- eller extrapriser. Anledningen till min sorti är deras höga matpriser. Som lågavlönad pensionär är jag av nödvändighet skapligt prismedveten. Ofta motsvarar Coops extrapriser en del andra butikers normalpriser. För en ensamståendes konsumtion innebär inte deras återbäring tillräcklig kompensation för de höga priserna.

I dag besökte jag Coop-butiken i Liljeholmen. Jag hade läst i ett lokalblad att de infört nya självbetalningskassor där. Inte en enda kassa av traditionellt slag var öppen. Nu ska kunderna själva utföra det jobb som personalen tidigare gjort, precis som hos bankerna. Jag kunde inte låta bli att visa min irritation. En man ur personalen kom fram för att hjälpa mig när han såg min handfallenhet vid kassan. ”Säg till så hjälper vi dig nästa gång”, sa han vänligt. ”Det blir ingen nästa gång!”, fräste jag ovänligt.

En beskrivande prisjämförelse.