09 juni 2016



Jag vaknade med ”Den maskulina mystiken” och reminiscenser av morgonens dröm i huvudet. Kunde inte besluta mig för vilken av vägarna jag skulle välja: läsa in drömmen på bandspelaren eller framkalla minnet av stunden på 80-talet. Jag valde den varma sommarkvällen vid Östasiatiska museet på Skeppsholmen. Bandet Ramlösa kvällar spelade. Bakom sina congas satt vackre Bill, brunbränd, leende, trummande. Bland de dansande fanns hans kvinna Mona, helt klädd i vitt, lika brunbränd, lika leende och med slutna ögon. Jag stod vid sidan om, avundsjukt betraktande de extatiskt dansande, sorgsen och samtidigt lycklig.

Inga kommentarer: