Då och då tänker jag på en historia som vår far berättade när vi var barn. Den handlade om en professor som var så tankspridd att han stod med ägget i hand och tittade på det medan han kokade klockan. Vi tyckte det var så roligt att vi tvingade far berätta historien gång på gång.
I dag skulle jag hälla strösocker från sockerpaketet till sockerskålen. Jag kunde konstatera att mina tankar var på annat håll när skålen fylldes med rågflingor. För några veckor sedan smorde jag in delar av mitt ansikte med tandkräm. Så kan det gå när tuberna står intill varandra och hjärnan är upptagen av annat eller ingenting.
Nu råder stenhård skärpning inför äggkokningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar