Någon gång under 1971 var jag hemma hos Gugge Hedrenius. Han hade just kommit över två exemplar av en nyutgiven LP-skiva. Omslaget bestod av enkelt vitt papper med en handskriven titel på, ”Undran av Kjell Höglund”. (Förgäves har jag sökt det där omslaget på nätet.) Vi lyssnade igenom albumet, som jag minns det med något slags positiv förundran över originaliteten och humorn i texterna, den lite veka rösten, det enkla gitarrspelet och de stundom vackra melodierna. Jag minns att vi skrattade en del under lyssnandet. Gugge gav mig generöst ett av sina exemplar; plattan var pressad i 200 ex. Senare samma år flyttade jag till Göteborg. Där blev Jacob och Kerstin så förtjusta i Kjell Höglund och skivan att jag överlät den till dem.
Sjutton år efter ”Undran” följde jag med fartyget ”Blidösund” på en tripp ut i skärgården. Ombord lirade Kjell Höglund tillsammans med några killar. Det hade hänt en del med hans musikaliska uttryck under de år som gått sedan den första skivan; mer kraft i stämman, mer tryck i musiken. Jag passade på att köpa hans ”Brända skepp”.
Sedan dröjde det till 2007 innan jag hörde honom live igen. Då uppträdde han tillsammans med Johan Johansson vid Vintervikens trädgårdskafé i Stockholm. Jag hade min kamera med mig, det blev en skakig video med taskigt ljud som nu har över 17 000 träffar på YouTube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar