Funderingar om Facebook

Jag har tagit timeout från Facebook.

I grunden tycker jag att Facebook är en bra innovation som ger folk möjligheter att på ett enkelt sätt meddela sig med varandra, praktiskt taget över hela världen. Man kan ta del av hur gamla vänner har det, se deras bilder, texter, rekommendationer med mera, och det är lätt att klicka i gång en chat.

Jag känner en tveksamhet till samlandet på så kallade vänner, men det är naturligtvis inte min sak om någon vill ha 1300 ”vänner” i sin Facebook. Där handlar det knappast om att hålla kontakten. Själv hade jag 85, och av dem var det inte många som kändes väsentliga, det vill säga att det inte fanns mycket av kommunicerande med flertalet av dem. En del av de 85 var personer som skickat en förfrågan om Facebook-kontakt, och en del av dem hade jag ingen lust att ha någon kontakt med. Men vad gör man? Det känns ju inte bra att nobba sådana förfrågningar.

Det jag upplever som mest obehagligt är vad Facebook skulle kunna betyda i ett samhälle där de bestämmande myndigheterna vill använda sig av Facebook-informationen för sina maktbehov. Och säg det samhälle där myndigheterna inte har det behovet.

Kanske kommer jag tillbaka till Fejan, men då med ett annat användarnamn och med ett mycket reducerat antal vänner.